Love?
ibland känns det bara rätt från första sekunden
när man möter någons blick i en folksamling
när man håller någons hand för första gången och det känns som om man aldrig har gjort annat
eller som att man aldrig vill göra något annat.
när han ser på dig med en sådan ärlighet att du i den stunden tror mer på hans existens än din egen.
eller sättet han nuddar din näsa innan han kysser dig.
hur han står nära dig och hur endast hans leende får dig att känna dig mer lycklig än någon har fått dig på länge.
elektriciteten som bildas när man inte tar i varandra.
och du undrar var han har funnits i hela ditt liv.
en sådan som du aldrig någonsin trodde skulle ens lägga märket till dig,
han står där och du önskar att du kunde stanna i det här ögonblicket en sekund längre
även fast man inte känt varandra mer än några timmar så känns det som om du vill veta allt om den här personen
men som så mycket annat tar ögonblicket slut, solen går upp och ni skiljs åt.
to see it for what it is.
ibland är det så att när man tror att man är i sitt svagaste ögonblick är man i själva verket i sitt starkaste.
att erkänna att man har fel kräver ibland det största av mod.