Lars Winnerbäck, Hjärter dams sista sång,
där elljusspåren ledde hem till middagstid
där allting var modernt runt sjuttiosju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag, där bodde du
där bodde jag och du
inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig
jag ville bara vara med dig
nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
det verkar dom som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort
det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig
men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du.
everything else disappears
jag har ingen aning om hur allt blir bra igen
om det någonsin blir det.
hur jag blir bra igen.
hur jag blir den jag vill vara igen.
hur jag blir den jag älskade att vara.
jag stod för saker och ting.
saker som jag var stolt över.
nu är jag stolt över inget.
jag är ingen person längre.
allt är borta.
hur jag hittar tillbaka har jag ingen aning om
hur jag hittar tillbaka till dom jag älskar och bryr mig om vet jag inte
hoppas inte att det är försent,
inget är som det var.
don´t kill yourself
skjuten i magen.
det gör så fruktansvärt ont,
jag vill inte mer.
It takes a thougth to make a word
Jag har börjat le. Le åt allt.
allt som blev fel och allt som blev rätt .
Mest åt allt som blev fel.
Hur livet ter sig ändå. Jag ångrar faktiskt inte en enda minut.
Inte just nu hur som helst
Det är roligt nu, jag har upplevt och upplever. Nu lever jag.
det är så jag vill ha det och alltid velat ha det. Jag har varit levande
men aldrig levt, inte så som nu iallafall.
Jag har släppt taget, taget om förhoppningarna.
öppnat det krampaktiga taget för första gången och låtit vingarna få breda ut sig och sett det flyga iväg.
vilken lättnad.
i´m gone
Jag har så mycket att ta tag i men så otroligt lite vilja att göra det med.
Jag skjuter upp livet. detta funkar inte längre.
massa saker har staplats på hög som egentligen borde vara gjorda för hur länge sen somhelst.
Ändå har jag så sjukt mycket tid över. Jag slösar timmar och minuter på meningslöst svammel eller rättare sagt inget alls. ändring måste ske annars blir det inte att springa ut från skolan en sista gång i Juni med studentmössan på.
Vet inte om det är just därför, jag vill nog inte, jag vågar nog inte gå ut. Jag skjuter upp för att det är tryggast så.
det är det enda sättet jag får kontroll. Det är det enda jag har kontroll över just nu.
Resten faller, resten har stannat upp långt borta.
Jag tittar bak, rycker på axlarna likgiltigt, suckar uppgivet och skrattar.
Lustigt, lustigt.
Hey
Can anybody out there see me cause I can´t seem to see myself.
The more I see, the less I know, the more I like to let it go.
det är redan förstört. det vet du med. Alla broar är brända. tro inget annat. allt är redan sagt.
Jag vill inte vara där igen. där var varje andetag gör ont.
Aldrig så sårbar igen.
Men ändå vill jag. Jag vill sakna så att varje muskel värker. Jag vill känna hjärtat slå en miljon slag när ögonen möter hans blick. ögonblicket då man vet att bättre än så här blir det inte.
jag vill känna närhet. När den är som vackrast .
Jag är såld. Jag är så jävla såld på kärleken.
You gotta go there to come back.
Det är mig det handlar om.
Det är något som inte finns hos mig. det är en tomhet som är så oändligt stor. Men det har aldrig varit du, det har aldrig varit ni. det har alltid varit jag. Det är hos mig orden ligger, jag kan förändra om jag vill.
Jag har trott i vad som kan tolkas som en evighet att jag har vetat. Att jag har vetat vad jag vill och av vilken anledning. Jag är inte lika säker längre. osäkerheten gör mig svag.
Jag har jagat så länge efter en dröm som jag ville skulle bli min verklighet. Nu är jag inte ens säker på om de är det som kommer göra mig lycklig. Om det kan få mig i harmoni. I harmoni med mig själv. just nu, innanför bröstbenet är det kaos, det är ett stormigt hav med känslor och oro. smärtan i mellangjärdet är inte saknad, det är längtan. Längtan efter något annat, något större. Det är inte du, det är inte ni. Det är jag.
Between order and randomness
Vi har väl alla tyckt synd om oss själva mer än en gång. och det är väl okej, de måste man ju få göra. Men inte när man gör det till en jävla ond cirkel som inte har nått jävla slut. Som jag. Jag tycker att det är så otroligt patetiskt det jag håller på med. sitter här och tycker synd om mig själv mer än jag gör nått annat. För jag har alltid ogillat personer som sitter och tycker synd om sig själva. jag menar - ta tag i problemet. Jag har insett att det inte alls är så jävla lätt.
Jag måste verkligen ta tag i det här. För det här funkar inte längre. det funkar inte alls nå mer. varenda eviga dag kommer jag på mig själv med att säga - ryck upp dig för fan, det finns dom som har det så mycket sämre än dig. Det funkar somsagt inte längre. punkt.
Hur blir man den personen man vill vara?
Hur gör man så att klumpen i magen försvinner?