You are the master of your destiny.
idag blir det vinter på riktigt. storm i hela landet tydligen.
jag gillar alla årstider på sitt egna sätt. jag älskar när man vet när dom är här.
fast jag är aldrig så lugn som jag är en tidig februari morgon när
solen strålar och bildar glitter på snön.
när det är så kallt att det biter i kinderna och jag är ute och rider.
när det bara är jag och hästen.
det enda som hörs är hovar som klapprar i snön och
man måste kisa för att snön är så vit och solen reflekterar strålarna så fint.
jag tror att det är lite som meditation.
Tänk om vi började ta risker,
om vi ställde oss öga mot öga med våran rädsla!
Tänk om vi gick ännu längre,
började förverkliga våra drömmar, följa vår längtan.
verklig frihet är att göra det som skrämmer oss mest
Elisabeth Kûbler-Ross
jag gillar alla årstider på sitt egna sätt. jag älskar när man vet när dom är här.
fast jag är aldrig så lugn som jag är en tidig februari morgon när
solen strålar och bildar glitter på snön.
när det är så kallt att det biter i kinderna och jag är ute och rider.
när det bara är jag och hästen.
det enda som hörs är hovar som klapprar i snön och
man måste kisa för att snön är så vit och solen reflekterar strålarna så fint.
jag tror att det är lite som meditation.
Tänk om vi började ta risker,
om vi ställde oss öga mot öga med våran rädsla!
Tänk om vi gick ännu längre,
började förverkliga våra drömmar, följa vår längtan.
verklig frihet är att göra det som skrämmer oss mest
Elisabeth Kûbler-Ross
you dont know how lovely you are.
idag känner jag mig lite ledsen.
för att människor inte överraskar mig längre.
jag sitter här och tänker på när jag senast blev positivt överraskad av en människa.
när någon senast sa eller gjorde något som slog andan ur mig.
eller ens negativt överraskad.
jag är en sådan som tror gott om alla eller jag gjorde det förut iallafall.
helt plötsligt idag slog det mig att jag inte längre bryr mig när någon beter sig som en skitstövel.
i mångas öron kan det låta som något bra och det kanske det är men
jag kan inte hjälpa sakna den delen som trodde gott om alla.
som tog illa vid sig när någon betedde sig som en riktig idiot mot mig eller mot andra.
nu vet jag bättre kanske men
jag vet att de flesta människor iallafall här där jag bor behandlar varandra som skit.
och så är det nog på de flesta platser.
och det gör så ont
det gör så ont att så många människor är så förstörda till och med i min ålder (19)
för jag tror av hela mitt hjärta att de flesta människor runt omkring mig inte är elaka.
inga skitstövlar om man tittar riktigt djupt ner.
men många har gömt den fina sidan så långt ner att de flesta har glömt hur man plockar fram den.
för att det på något sätt har blivit okej att vara ond, elak och skitstövel.
och det gör ont.
man kan inte gilla alla men alla förtjänar ens respekt. världens klyscha jag vet
men ändå så sant. ibland så är det lätt jag går vilse, man följer med strömmen
liksom tänker inte på det och det gör ont.
man kan tycka att jag är naiv som vill tro gott om de flesta.
men när allt kommer omkring är det den delen jag saknar mest.
den naiva delen. för jag vet hur otroligt fina människor det finns runt om mig.
som får mig att tro igen, får mig att tro på det goda igen. som gör att jag kan tro att vi kan besegra de onda.
för när allt kommer omkring så är godheten och naiviteten i mig som är en stor del av mig
det är hur jag är och jag önskar av hela mitt hjärta att jag inte glömmer bort det.
för att människor inte överraskar mig längre.
jag sitter här och tänker på när jag senast blev positivt överraskad av en människa.
när någon senast sa eller gjorde något som slog andan ur mig.
eller ens negativt överraskad.
jag är en sådan som tror gott om alla eller jag gjorde det förut iallafall.
helt plötsligt idag slog det mig att jag inte längre bryr mig när någon beter sig som en skitstövel.
i mångas öron kan det låta som något bra och det kanske det är men
jag kan inte hjälpa sakna den delen som trodde gott om alla.
som tog illa vid sig när någon betedde sig som en riktig idiot mot mig eller mot andra.
nu vet jag bättre kanske men
jag vet att de flesta människor iallafall här där jag bor behandlar varandra som skit.
och så är det nog på de flesta platser.
och det gör så ont
det gör så ont att så många människor är så förstörda till och med i min ålder (19)
för jag tror av hela mitt hjärta att de flesta människor runt omkring mig inte är elaka.
inga skitstövlar om man tittar riktigt djupt ner.
men många har gömt den fina sidan så långt ner att de flesta har glömt hur man plockar fram den.
för att det på något sätt har blivit okej att vara ond, elak och skitstövel.
och det gör ont.
man kan inte gilla alla men alla förtjänar ens respekt. världens klyscha jag vet
men ändå så sant. ibland så är det lätt jag går vilse, man följer med strömmen
liksom tänker inte på det och det gör ont.
man kan tycka att jag är naiv som vill tro gott om de flesta.
men när allt kommer omkring är det den delen jag saknar mest.
den naiva delen. för jag vet hur otroligt fina människor det finns runt om mig.
som får mig att tro igen, får mig att tro på det goda igen. som gör att jag kan tro att vi kan besegra de onda.
för när allt kommer omkring så är godheten och naiviteten i mig som är en stor del av mig
det är hur jag är och jag önskar av hela mitt hjärta att jag inte glömmer bort det.
nobody said it was easy.
sitter här och gråter, med ena ögat.
mest för att jag är förkyld och mina bihålor är totalt igentäppta.
eller kanska bara därför. jo, de stämmer nog bättre.
ibland så önskar jag att jag fick fara iväg.
långt, långt bort.
till en öde ö och bara vara.
för att bara vara.
mest för att jag är förkyld och mina bihålor är totalt igentäppta.
eller kanska bara därför. jo, de stämmer nog bättre.
ibland så önskar jag att jag fick fara iväg.
långt, långt bort.
till en öde ö och bara vara.
för att bara vara.
You are the captain of your soul.
Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Sonja Aldén - Du får inte.
det är du som bestämmer, kom ihåg det.
fast ibland är det kanske det svåraste av allt...
att bestämma sig.
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Sonja Aldén - Du får inte.
det är du som bestämmer, kom ihåg det.
fast ibland är det kanske det svåraste av allt...
att bestämma sig.
inspite of me.
ibland blir jag så fruktansvärt trött på att stå brevid och kolla på.
you´ll soon be free to fly.
snart kommer min tur, då ska ja flyga iväg mot nya äventyr.
inte riktigt ännu, men snart. jag ska uppleva med betoning på leva.
inte riktigt ännu, men snart. jag ska uppleva med betoning på leva.
Young girl, dont cry. I will be right here when your world starts to fall.
livet är underbart, livet är verkligt,
livet gör inte som vi vill
det finns inga sagoslut
livet är hårt, otäckt, knäckande,
orättvist, mörkt och otryggt.
Men det är trots allt verkligt.
det är så verkligt att du påminns om det varje dag.
du slås av verkligheten ständigt
du vet inte hur allt kommer sluta och är inte det de
underbaraste av allt.
det tycker iallafall jag och det kommer man aldrig ifrån.
Jag älskar att människor förvånar en,
både positivt och negativt,
jag älskar skratt, leenden
tillit, nyfikenhet, passion.
det finns så mycket med livet jag tycker om
det finns mycket jag skulle kunna vara utan.
det finns så mycket som inte kommer sluta som du vill.
det finns så mycket som man inte förstår och aldrig kommer förstå
och det tycker jag är fint. på något oförklarligt knäppt sätt.
för att livet är verkligt och jag hade inte velat haft det på något annat sätt.
things that take the breath out of you.
en kall mörk natt i november 5.e
en klar himmel
24 stjärnfall
promenad över ängar
skratt
frusna tår
täcken
vänskap.
en klar himmel
24 stjärnfall
promenad över ängar
skratt
frusna tår
täcken
vänskap.
You don´t care how it hurts.
jag förstår. det gör jag verkligen.
jag försöker fylla tomheten med andra saker, med glädje, med skratt.
men det funkar inte. när jag lägger mig i sängen på kvällen och tittar åt sidan är det fortfarande lika tomt.
det värker fortfarande när jag åker hem ensam i taxin från en utekväll.
det är kanske då det känns som mest. att jag inte har någon som tar mig i sin famn och säger att allt blir bra.
någon som får mig att verkligen tro att det kan bli så.
för jag vill tro på kärleken
om det är något jag saknar att tro på så är det kärleken.
jag försöker fylla tomheten med andra saker, med glädje, med skratt.
men det funkar inte. när jag lägger mig i sängen på kvällen och tittar åt sidan är det fortfarande lika tomt.
det värker fortfarande när jag åker hem ensam i taxin från en utekväll.
det är kanske då det känns som mest. att jag inte har någon som tar mig i sin famn och säger att allt blir bra.
någon som får mig att verkligen tro att det kan bli så.
för jag vill tro på kärleken
om det är något jag saknar att tro på så är det kärleken.