You don´t care how it hurts.

jag förstår. det gör jag verkligen.
jag försöker fylla tomheten med andra saker, med glädje, med skratt.
men det funkar inte. när jag lägger mig i sängen på kvällen och tittar åt sidan är det fortfarande lika tomt.
det värker fortfarande när jag åker hem ensam i taxin från en utekväll.
det är kanske då det känns som mest. att jag inte har någon som tar mig i sin famn och säger att allt blir bra.
någon som får mig att verkligen tro att det kan bli så.
för jag vill tro på kärleken
om det är något jag saknar att tro på så är det kärleken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback