something
Det är något jag tror av hela mitt hjärta. och intalar mig själv bara för att lätta lite på kraven.
It just left me cold and out of breath.
för att sedan inse att vi skulle kunna göra vad som helst för att kunna ta tillbaka det som varit.
alla skratt på högstadiet som vi aldrig kan få tillbaka.
inte samma känsla iallafall. nio år tillsammans.
Nio år är ändå nio år. vi har sett varandra växa, bli individer.
visst fanns det stunder med gråt och ilska men är det inte så när man växer upp tillsammans?
och utan att överdriva vet jag att ni har en del av vem jag är idag.
det är sällsynt att man får nio år tillsammans men vi fick det och det är jag glad för.
ni kommer alltid ha en plats hos mig. för med er delar jag något som jag aldrig kommer att få tillbaka,
min barndom.
to build you up, then tare you down.
allt för ofta står man i vägen för sig själv.
allt för ofta har man inte ens insett det.
och ibland är kanske det det bästa.
att inte ens insett att man bara vill ens eget bästa.
little by little you faid and I fall apart.
Anna Bergendahl från Idol måste ha den finaste rösten jag hört. jag ryser varje gång.
jag har säkert lyssnat på det där klippet ett tiotal gånger och varje gång går det rätt in i mitt hjärta, det hugger till och rör om något som har varit orört i många månader. den förmågan skulle jag vilja kunna ha. att hänföra någon genom att endast öppna munnen. det avundas jag.
idag har det inte varit någon speciellt bra dag, jag har haft något konstigt som har legat och skavt.
tankar, känslor, minnen.
kan inte riktigt sätta fingret på vad det är
men inget som inte gör mig speciellt gott tror jag.
mest undran kan jag tycka och tro att det är.
undran som förstör, som förstör det jag försöker gömma mig bakom.
det kanske sätter igång nu.
vad vet jag.
det som nu ska sättas igång.
vad nu det kan vara?
för vad vet jag?