What is it like there?
Jag andas men ingen luft kommer ner.
Jag tänker men ju mer jag gör detta, blir allt mer galet.
Det var inte vad jag planerade. inte för fem fucking öre.
Nu ska jag gå ut och andas, andas i min ensamhet och med mina jävla tankar.
Jag brukar göra så, jag går ut ett tag. tar en paus och andas.
ska försöka komma underfund med det här.
För allt jag ville var att andas i min ensamhet.
Swallowed in the sea.
Nu är det försent, jag är körd.
Jag kan inte sluta tänka.
på dig.
okej, nu vet du.
Nu är det sagt, jag är helt förlorad.
Jag släpper allt som jag inte borde släppa.
Så, nu vet du.
Be careful for what you wish for cause you just might get it all.
Katarina Keri, ur Dansar Elias?, NEJ
This day I feel helpless.
Morgonen efter det står jag med fotsulorna på ett räcke. Med glasklar blick. En blick letandes efter ett hopp.
en uppenbarelse av något. något som säger till.
För att sedan släppa taget, falla mot ett mörkt djup.
jag kommer ångra mig. vilja komma upp men då är det försent.
då är det bara att falla, slå ansiktet mot den kalla, blöta ytan. hela kroppen.
Bli tyngdlös, känna allt omfamna en. välja om man ska kämpa eller sjunka.
tvekar för en stund, bara en sekund.
Bara för att känna att man har valet att välja.
sen ta sig upp till ytan för att fylla de tomma lungorna med luft.
känna friheten av att andas igen.
bara efter det kan jag säga hur det kommer kännas.
känslan av att leva.
When try your best, but you dont succeed.
valet står och väger.
jag vet ärligt inte, mycket blev komplicerat av just dig.
hade just lugnat ner mig, hittat rytmen igen.
var det just du?
eller är det endast jag?
Kaos innanför pannbenet.
Just nu inser jag inget, jag förstår inget.
jag vill både kasta mig ut, men har jag orken?
Jag vill stå kvar just bara för att Du komplicerade allt.
Jag vill så mycket, du skulle bara veta.
viljan är så stark men modet så enormt svagt.
Hjälplösa lilla hon, finns det en värld för henne också?
I would have given you all of my heart, but there´s someone how has torn it apart.
What you trust in me, I shall trust in you.
"jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu"
-Miss Li
I have so much left to say, a hundred times over.
och jag har egentligen inget speciellt att berätta.
eller kanske det att det är just det. 100 inlägg.
hundra tankar och funderingar. eller det är ju så kolosalt mycket mer.
det är väl det här man ska kalla någon typ av milstolpe , vettefan om det känns så.
Det är väl meningen att det ska vara värsta nostalgi ögonblicket, tror ju som inte det.
Dock känns inte mycket som nostalgi just nu.
nostalgi hade varit att sitta på ett torg i värmen
titta på människor som går förbi. gå in i butiker och köpa kläder som man blir kär i.
Och på kvällarna gå ut på en klubb, dricka underbara drinkar med frukter och paraplyn i.
dansa tills benen inte orkar en längre. tills man är så svettig att all smink är en enda stor utsmetad
fläck. det är om inte annat äkta lycka.
Jag vet den riktiga betydelsen av nostalgi är hemlängtan ungefär.
men det kan inte finnas någon finare ord än nostalgi så därför har det fått en helt ny betydelse.
här och nu. från och med nu betyder nostalgi, de finaste stunderna, de ögonblicken, då man måste stanna upp och bara insupa hela ögonblicket.
Det är nostalgi och det kan man inte ändra på.
I never promised you that it will be sunshine everyday.
Jag pratar, jag försöker visa. Jag tror att jag visar. jag visar säkert inget. ingen ser.
eller så ser alla. säkert ser alla. det är kanske jag som inte ser.
om någon förstår vad jag menar. säkert gör de det. eller säkert inte.
känns som om jag skriker men verkar som att ingen hör. eller?
För vad vet jag.
just nu så är det enda jag vill göra är att sitta på en uteservering på ett stort torg.
med ett par enorma solglasögon som täcker mer än de visar och med en stor hallonsmoothie i handen.
helst också solen gassandes i nacken. men det behövs inte om det inte går.
På en plats där ingen vet vem jag är, det är jag glad för.
För just nu är allt jag orkar med är en Hallonsmoothie.
sunday, just the way it should be.
precis som den ska vara.
massa måsten, plugga till tusen är temat.
men det slutar ändå med ett måste.
för jag kommer inte plugga, inte nödvändigt mycket iallafall.
man längtar efter hur mycket som helst. inte mycket ork över till det viktiga.
bara för att det är så söndagar ska vara.