Det behöver inte vara perfekt alltid.

Jag pratar, jag försöker visa. Jag tror att jag visar. jag visar säkert inget. ingen ser.
eller så ser alla. säkert ser alla. det är kanske jag som inte ser.
om någon förstår vad jag menar. säkert gör de det. eller säkert inte.
känns som om jag skriker men verkar som att ingen hör. eller?
För vad vet jag.
just nu så är det enda jag vill göra är att sitta på en uteservering på ett stort torg.
med ett par enorma solglasögon som täcker mer än de visar och med en stor hallonsmoothie i handen.
helst också solen gassandes i nacken. men det behövs inte om det inte går.
På en plats där ingen vet vem jag är, det är jag glad för.
För just nu är allt jag orkar med är en Hallonsmoothie.