Change.
Jag har i hela mitt liv varit rädd för förändring.
Alltid sett det som något negativt.
det kan röra vad som helst, mest för att jag känner mig trygg i situationen som är.
eller egentligen behöver jag inte känna mig trygg utan bara det att jag är van.
Nu står jag inför stor förändring, förändringar som gör att jag måste välja.
jag måste bestämma mig. Jag kan inte bestämma mig.
Det finns så mycket som jag skulle kunna åstakomma bara jag kunde bestämma mig.
om jag kunde sätta mig själv i första rummet.
Jag har sådana storslagna planer men allt stannar innanför pannbenet,
för att jag tror inte att jag är värd någon positiv förändring.
om jag ändå förstod att förändring kan vara skillnad på att gå framåt eller stå stilla
Och allt jag borde göra nu är att gå framåt utan att hoppa över några steg.
Alltid sett det som något negativt.
det kan röra vad som helst, mest för att jag känner mig trygg i situationen som är.
eller egentligen behöver jag inte känna mig trygg utan bara det att jag är van.
Nu står jag inför stor förändring, förändringar som gör att jag måste välja.
jag måste bestämma mig. Jag kan inte bestämma mig.
Det finns så mycket som jag skulle kunna åstakomma bara jag kunde bestämma mig.
om jag kunde sätta mig själv i första rummet.
Jag har sådana storslagna planer men allt stannar innanför pannbenet,
för att jag tror inte att jag är värd någon positiv förändring.
om jag ändå förstod att förändring kan vara skillnad på att gå framåt eller stå stilla
Och allt jag borde göra nu är att gå framåt utan att hoppa över några steg.
sometimes.
Ibland blir jag rädd att jag kommer alltid få leta efter det som saknas.
break apart.
allting kan gå itu men ett hjärta kan gå i tusen bitar.
Perfect.
Det handlar inte alltid om hur lycklig man är,
utan hur man är minst olycklig.
Hur man bedövar det olyckliga bäst.
Inte för att bli lycklig utan något annat,
som liksom bedövar känslan av att inte vara behövd,
någonting som tar bort hålet av ensamhet ur mellangärdet.
även om det bara är för en timme, en kväll eller en natt
så tror man att det räcker för att bedöva den där ihåliga känslan,
men som de flesta vet gör det sällan det, det botar ingenting.
Ändå fortsätter man, i tron om att någon gång kanske det håller i sig.
Det kanske ligger någonting i att hoppet är det sista som lämnar en?
Vi är nog alla mer eller mindre lyckojunkies.
Alltid sökandes-
på jakt efter det perfekta ruset.