Det behöver inte vara perfekt alltid.

När blev vi alla så oförlåtande? När var det hatet tog över allt?
var det när vi slutade leka kurragömma och började titta ner på varandra?
Det förstör ju oss, varför tänker ingen utav oss längre?
Det gör ont när man inser att inget blir längre som det varit utan det bara fortsätter.
Sen när har man velat att onskan ska segra?
fram tills nu iallafall
Den som inte ser det måste nog titta en extra gång i spegeln för det är sant.
Det vet nog var och en av oss.
Jag skäms, hoppas du också gör det.

det är bara tomt, alldeles tomt

jag vill bort från min verklighet. Jag vill vara någon annans verklighet. för min verklighet kan inte ge mig det jag vill ha. den kan inte ge mig kärlek. sådan där som gör hela verkligheten till en dröm. sådan där som gör att man älskar den. för just nu ger min verklighet mig ingenting, bara ännu mer kall och bitter verklighet.
när kommer den varma och kärleksfulla?

Jag tappar kontrollen, Jag tappade kontrollen. Och nu går det inte att stoppa. det bara fortsätter. det rinner ur händerna. Jag försöker bromsa men det är lönlöst för det ger inget.
När man inte känner trygghet någonstans, då vill man inte bromsa för något. Då är det lika bra att fortsätta. Jag har blivit bedövad, så bedövad att jag inte vet när jag känner längre eller hur jag väcker liv i känslorna för dom är så väldigt långt inne att jag inte ens med en enorm kraftansträning kan få fram dom. eller jag kanske gör det medvetet. ovetandes vetande. Jag behöver någon som väcker liv i dom,  känslorna i mig på riktigt. annars kommer jag tyna bort och bara vara ett tom skal.
Snälla, det är nu du kan väcka mig till liv. det är nu jag är som mest osårbar.
Det är nu jag behöver det som mest. innan det är försent.

Det finns sprickor överallt. i allt man ville. i allt man behöver. det finns ingen väg tillbaka längre.
varför var jag tvungen att inse det?

"...problemet med framtiden är att den ofta anländer innan vi är redo för den..."
                                                                                                                         Arnold H. Glasgow

jag tror att jag gör fel precis hela tiden. jag känner mig så kolosalt (stavning?) splittrad. det är som så fort jag väljer blir jag skjuten. rakt i magen. som "vad fan tänkte du me?"
Jag vet inte vad jag tänkte, tydligen för mycket. jag ville bara stanna här utanför. där ingen skjuter ner mig.

tack,

Jag är utmattad, på världen. Jag är utmattad helt enkelt. Det känns som om jag slåss för att överleva och de flesta tittar på och låter mig slåss för min överlevnad. Jag orkar inte hålla mig uppe på ytan längre. Jag sjunker nu. utan att hålla emot.

Jag ger upp fighten med mig själv nu. Jag ger upp kampen om mitt hjärta nu. Den som vill ha det får ta det så länge jag inte har något att göra med det. Jag vill då fanimej inte ha det nå mer.
jag har lust att bara ställa mig upp och skrika ut smärtan. Berätta allt. Jag ska nog ta mod och göra det.
snart.

Jag vettefan vad som går fel. jag vettefan vad jag gör för fel. eller det kanske är fel på dom. Den versionen har man såklart hört. Det är inte du som är otillräcklig och avskyvärd. det är helt enkelt dom som är dumma i huvet.
För hur kan man inte gilla en tjej som dig. det är väl klart som fan att det finns dom som inte gillar mig. Det är säkert minst tjugo pers varje dag som bara helst av allt skulle vilja slå mig på käften. eller det är vad jag förväntar mig av denna fördomsfulla och egocentriska värld eller så ser dom inte mig alls vilket nog är det starkaste alternativet med tanke på att allt inte kretsar kring mig
sedan dom där andra tjugo som tittar på mig och blir lite gladare inne i lillhjärtat vet jag ärligt talat inte vad dom ser.
För alla av det motsatta könet som har sagt att de gillar mig på något annat sätt än en vän har ändrat sig. vissa mer dramatiskt än andra.

Undra vad dom insåg?
dom måste ha fått en enormt stor chock när dom plötsligt insåg att jag inte alls var så fin som det verkade på fyllan eller som det verkade när jag satt där på skolan och verkade väldigt oskyldig. i verkligheten var jag bara jävlig jobbig och ett jävla meningslöst fylleragg som såg snygg ut efter tio starköl.
Bra merit, jävligt högt upp på topplistan kommer du med det.

det är tragiskt att alkohol får en blyg person att öppna upp sig. det är tragsikt att alla far ut till nått jävla uteställe och super sig redlöst fulla bara för att det är roligt.
Klart, jag gör precis exakt samma meingslösa sak jag. 
Men jag vet varför jag gör det, och det här är kanske det mest tragiska av allt. Jag gör det för att någon ska kolla på mig och vilja ha mig. just då skiter jag totalt i om jag vet vem personen är eller om den är något att ha. JAg vill bara ha bekräftelse, närhet. Jag vill bara vara speciell för någon i nån sekund.

JAg vet att efter den där sekunden är allt borta och jag blir än en gång oskyldiga tjejen som ingen ser och ingen vill ha. Jag vet av erfarenhet att ingen vill ha mig. statistiken talar inte till mig fördel i den frågan kan jag tala om.

Orka leva med dig själv för det är din längsta livskamrat, tyvärr.

det är konstigt hur man kan vilja ha någons uppmärksamhet ibland, bara för att få bekräftelse. Få tillbaka den där känslan som man hade när man stod mindre än en millimeter från personen. Det är den känslan jag vill ha. Jag vill ha den hela tiden. jag fyllls med längtan när jag tänker på helgen för tre veckor sen, det gör mig glad i detta jävla höst mörker.
men man borde straffas jävligt hårt i högsta domstolen för att man säger saker som man inte menar, som kan få någon annan människa att börja bry sig om personen. Jag fattar inte att endel inte har uppfostrats så väl att veta att man inte bara slänger ur sig vad som helst, som att " jag saknar dig" och sedan inte ett enda ord sägs på en vecka. vad för jävla intryck ger det? Ja, ärligt talat vet jag inte vad för intryck det ger.
Jag blir så irriterad när folk bara tror att de kan komma och gå som de vill och inte inse att man kanske lämnar kvar några känslor på efterkälke. Det stör mig så ofantligt,
fan vad det stör mig.