Det behöver inte vara perfekt alltid.

jag tror att jag gör fel precis hela tiden. jag känner mig så kolosalt (stavning?) splittrad. det är som så fort jag väljer blir jag skjuten. rakt i magen. som "vad fan tänkte du me?"
Jag vet inte vad jag tänkte, tydligen för mycket. jag ville bara stanna här utanför. där ingen skjuter ner mig.