Det behöver inte vara perfekt alltid.

Det är bara lite försent för alla de rätta sakerna att säga, jag vet att det är lite för sent.

Måndag, nu igen vare väl?.
Ny vecka, nya möjligheter. så skare låta eller hur?
Ja tycker de låter jävligt bra och nu, nyss insåg jag att jag är taggad, laddad för nya upplevelser.
Lönen fick man också och blev ännu lite gladare. så till helgen äre fest. eller äre de?
nu, här och nu gör jag en pakt med mig själv och ni är vittnen. Inte enda fucking dag till med negativa tankar i denna blogg. (iaf fram till helgen)  de ska väl ja klara. så jävla svårt kan de ju inte vara.
till dess är bergnäsbron helt uteslutet.

Hösten kom, mycket snabbare än man ville och önskade. men den kom, med sådan fart att man inte hann tänka efter. som vanligt. så är det alltid. allt händer så snabbt att allt är över innan man ens tänkt efter.
Idag har vinden piskat rejält och regnet slår mot ansikterna, man känner verkligen att det är höst. Det här brukar vara en av dem mörkaste tiden på året och kallaste på flera olika sätt. Det är nu man brukar känna sig som mest ensam. man ser alla som hittat någon att värma sin kalla hand. Det är nu det verkligen brukar kännas. Men i år känner jag det inte, inte lika mycket. Inte ännu iallafall.
Det är sådana här dagar jag bara brukar vilja kura ihop mig och gå i ide men jag kände värme i maggropen, tror att det kallas smått lycka. hoppas det får hålla i sig ett tag, iallafall tills hösten är förbi och dessa kalla nordliga vindar byts ut med vintervindar. Konstigt nog kan 30 minus grader få mig att känna mig mer levande än hösten får. Tror att det är för att hösten betyder slutet på sommaren, att sommaren dör medans vintern betyder att våren snart blir levnade.
fast vet inte om jag vill att denna vår ska komma, jag är inte redo, inte ännu iallafall. Jag vill inte släppa taget om den trygghet jag har nu för att ännu en gång kastas ut i det okända. jag vill bara bli omtyckt på riktigt nu.

Jag känner mig sviken, idag känns allt inte allt som det borde.
Jag förstår egentligen inte varför, Jag har ju inte blivit sviken. Men allt känns inte rätt. 
Det finns en konstig irritation som bara växer i mig. I vanliga fall skulle jag trycka tillbaka de känslorna långt ner till botten av magen och stänga locket.
Men jag vill inte av någon anledning. Jag har helt enkelt ingen lust.

ursch vad deppig den här bloggen börjar bli men det är så mitt liv känns och det är dom känslorna jag vill skriva om.Det är inte meningen med den bloggen att ja ska skriva om när jag var på fest i fredags eller om hur fin den gråa tröjan som jag köpte i tisdags är. Utan det är bara här jag kan öppna mig utan att jag får dåligt samvete eller att jag känner mig oförstådd.
jag har aldrig bett om att någon ska läsa den här bloggen, det är inte det som är meningen att så många som möjligt ska läsa den utan att jag ska få skriva ner tankar,funderingar och känslor. bara för att det oftast känns lättare att öppna sig här när ingen annan orkar lyssna. Här har åhörarna en chans att välja. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig själv.
Det är inte heller därför den här bloggen finns för att jag ska tycka synd om mig själv även fast det kan låta så stundtals. Men det är just nu jag ensam mot alla. Nä, säger alla då så är det inte alls. men allt visar på det just nu.

Det är bäst att inte älska alls, eller hur?