what I thought would happen have not happened yet
Hösten kom, mycket snabbare än man ville och önskade. men den kom, med sådan fart att man inte hann tänka efter. som vanligt. så är det alltid. allt händer så snabbt att allt är över innan man ens tänkt efter.
Idag har vinden piskat rejält och regnet slår mot ansikterna, man känner verkligen att det är höst. Det här brukar vara en av dem mörkaste tiden på året och kallaste på flera olika sätt. Det är nu man brukar känna sig som mest ensam. man ser alla som hittat någon att värma sin kalla hand. Det är nu det verkligen brukar kännas. Men i år känner jag det inte, inte lika mycket. Inte ännu iallafall.
Det är sådana här dagar jag bara brukar vilja kura ihop mig och gå i ide men jag kände värme i maggropen, tror att det kallas smått lycka. hoppas det får hålla i sig ett tag, iallafall tills hösten är förbi och dessa kalla nordliga vindar byts ut med vintervindar. Konstigt nog kan 30 minus grader få mig att känna mig mer levande än hösten får. Tror att det är för att hösten betyder slutet på sommaren, att sommaren dör medans vintern betyder att våren snart blir levnade.
fast vet inte om jag vill att denna vår ska komma, jag är inte redo, inte ännu iallafall. Jag vill inte släppa taget om den trygghet jag har nu för att ännu en gång kastas ut i det okända. jag vill bara bli omtyckt på riktigt nu.