Det behöver inte vara perfekt alltid.

Jag har en svacka just nu. ingen stor men en svacka iallafall. Jag har mått rätt konstigt ett tag nu.
en känsla har infunnit sig i maggropen och jag har inte kunnat lista ut vad den beror på fram tills nu. 
Jag har inte gråtit på hur länge som helst, och jag gråter alltid.
inte alltid i den bemärkelsen att jag gråter konsant utan jag gråter när jag behöver.
nu är det flera månader sen, när jag tänker efter kommer jag inte ens ihåg när jag grät så där mycket tills man var tvungen att hejda gråten bara för att hulkningarna gör så att man inte kan andas.

det finns ingen mer befriande känsla. iallafall ingen som jag har upplevt hittills.
man känner sig så ren och fri på något sätt. det var alldeles för längesen jag kände mig så ren och fri.
Jag behöver gråten. den är en del av mig.
Men nu har något hänt och gråten kommer inte.
jag har försökt flera gånger men allt slutar med att någon enstaka tår faller och det inte blir så mycket mer.
Jag vet att det inte beror på att jag är lycklig, för det är jag inte.
inte iallafall på det sättet jag vill vara.
Det är många saker jag har varit utan men gråten har jag alltid haft, jag känner mig lite halv utan den.
Jag har alltid haft lätt för att gråta och det är jag glad för. det har varit min styrka.
nu är styrkan borta och det enda som är kvar är en liten flicka som inte ens kan gråta.

"På något vis hänger allt ihop. På något vis behöver vi varandra för att bygga upp berättelsen om våra liv.""
                                                                                                                                           Katarina Keri,  ur Dansar Elias?, NEJ

söndag,
precis som den ska vara.
massa måsten, plugga till tusen är temat.
men det slutar ändå med ett måste.
för jag kommer inte plugga, inte nödvändigt mycket iallafall.
man längtar efter hur mycket som helst. inte mycket ork över till det viktiga.
bara för att det är så söndagar ska vara.

tusen människor runt omkring men ändå så totalt ensam.
för allt man är.
är någon i mängden, någon precis ingen alls.

ett krossat hjärta är bättre än ett tomt.
I ett krossat vet man att det gör ont, i ett tomt känns inget alls.

det är förstört
jag har ingen aning om hur allt blir bra igen
om det någonsin blir det.
hur jag blir bra igen.
hur jag blir den jag vill vara igen.
hur jag blir den jag älskade att vara.
jag stod för saker och ting.
saker som jag var stolt över.
nu är jag stolt över inget.
jag är ingen person längre.
allt är borta.
hur jag hittar tillbaka har jag ingen aning om
hur jag hittar tillbaka till dom jag älskar och bryr mig om vet jag inte
hoppas inte att det är försent,
inget är som det var.

Jag är utmattad, på världen. Jag är utmattad helt enkelt. Det känns som om jag slåss för att överleva och de flesta tittar på och låter mig slåss för min överlevnad. Jag orkar inte hålla mig uppe på ytan längre. Jag sjunker nu. utan att hålla emot.