Det behöver inte vara perfekt alltid.

ibland när man stannar upp och sätter sig ner och tittar på människor. speciellt ute på krogen. känns hela grejen bara väldigt tragisk. Jag vet inte varför jag får den känslan. Jag är ju själv där och själv lika tragisk men det blir lite som "är det här allt". Det blir lite som ett stort vakuum. typ "ha roligt för att alla andra har det". Alla flyr från verkligheten. till en plats som exakt är som verkligheten. lika ytlig.
Men det är ingens fel för det är så samhället har skapat oss. sen finns det de som har anpassat bättre än andra.
De som bara accepterar det och lever därefter. Jag vet inte och inget illa menat mot dom men jag vill något mer.
vet inte vad men något mer.
Något större.