Det behöver inte vara perfekt alltid.

Sedan finns det vänskap man önskar aldrig ska försvinna, men jag vet inte.
Det verkar som om jag har gjort något fel. för jag bryr mig och jag saknar dig,
även fast jag är så långt borta. hoppas vi hittar tillbaka, för jag saknar oss.

Det är inte ofta man hittar någon som förlåter en trots alla sina misstag.
Någon som säger att allt blir bra, någon som kramar en och tröstar när någon pojke har krossat ens hjärta.
Det är inte ofta man hittar någon som man kan berätta allt för, som inte dömmer utan bara förlåter.
När man tror att ens liv är slut för att han har krossat en så hårt, då finns det någon där som plockar upp en och lyssnar på det oändliga funderingar om varför det blev som det blev.
 när man ligger där på sovrumsgolvet och inte orkar ställa sig upp för att tårarna krossar en lägger du dig brevid mig och bara ligger där utan att säga ett endaste ord.
Någon som förstår hur stor sorgen är när någon missbrukar ens tillit.
Det är inte ofta man hittar någon som lider så mycket som du lider när jag är otröstlig.
men jag har hittat dig och den här texten beskriver bara en bråkdel av hur du är.
Det finns inte nog med bokstäver för att förklara hur du lyfter upp mig när jag behöver det som mest.
Vänskap är den vackraste av kärlekar. och jag skulle inte byta den mot något.

Att veta att man måste välja gör det så otroligt svårt att välja.
det är att veta att situationen börjar bli ohållbar som gör det så smärtsamt.
För jag vill inte välja.
Jag vill inte välja mellan saker som gör att jag orkar ställa mig upp på morgonen
men som samtidigt på olika sätt sliter mig sönder och samman.
Saker som gör mig så lycklig och så olycklig på alldeles samma gång.
Jag vet att jag stannar kvar här av ren bekvämlighet men samtidigt av rädsla.
Rädsla över vad som finns där ute.
det jag har här är det jag lever för. det jag kämpar för.
även fast det inte är mycket för världen är det en ganska stor del av min.
men det måste synas på mig att jag inte riktigt är här, inte fullt ut.
det var enkelt förut. jag visste var jag var och var jag var påväg.
Nu längre vet jag varken var jag befinner mig eller var jag ska.
Jag är vuxen men ändå lika vilsen som jag kände mig när jag klev
in på skolgården som sjuåring. lika rädd. och det lättar inte.
att inte ha ett mål är skräckinjagande.
Jag vill ha en riktning, men jag antar att det är inte så det går till längre.
Ingen kommer att peka var jag ska bege mig.
Ingen kommer berätta hur jag ska välja. 
Jag antar att vissa val gör ont. och det är meningen.
Mer smärta än du någonsin kunde ana från början.

fan vad ofta jag önskar att jag är någon annan stans.
kan inte vara nyttigt.
inte för mig och inte för någon annan.
Jag trivs inte.
där jag är just nu. hur jag känner just nu.