Det behöver inte vara perfekt alltid.

Jag har en svacka just nu. ingen stor men en svacka iallafall. Jag har mått rätt konstigt ett tag nu.
en känsla har infunnit sig i maggropen och jag har inte kunnat lista ut vad den beror på fram tills nu. 
Jag har inte gråtit på hur länge som helst, och jag gråter alltid.
inte alltid i den bemärkelsen att jag gråter konsant utan jag gråter när jag behöver.
nu är det flera månader sen, när jag tänker efter kommer jag inte ens ihåg när jag grät så där mycket tills man var tvungen att hejda gråten bara för att hulkningarna gör så att man inte kan andas.

det finns ingen mer befriande känsla. iallafall ingen som jag har upplevt hittills.
man känner sig så ren och fri på något sätt. det var alldeles för längesen jag kände mig så ren och fri.
Jag behöver gråten. den är en del av mig.
Men nu har något hänt och gråten kommer inte.
jag har försökt flera gånger men allt slutar med att någon enstaka tår faller och det inte blir så mycket mer.
Jag vet att det inte beror på att jag är lycklig, för det är jag inte.
inte iallafall på det sättet jag vill vara.
Det är många saker jag har varit utan men gråten har jag alltid haft, jag känner mig lite halv utan den.
Jag har alltid haft lätt för att gråta och det är jag glad för. det har varit min styrka.
nu är styrkan borta och det enda som är kvar är en liten flicka som inte ens kan gråta.