Det behöver inte vara perfekt alltid.

jag hatar, jag verkligen hatar att jag tar till mig allt så lätt. jag hatar att jag tror på folk. Varför gör jag det, när alla ändå bara ljuger? Det är inget jag vill att bli så mycket sårad som möjligt men jag vet inte hur man stänger av den där känsloknappen som tar bort allt det onda. Jag vill inte mer. Något mer som jag hatar med mig själv är att jag trycker ner mig själv hela tiden och hela tiden får mig själv att må sämre.
För tro inte att jag inte vet att jag trycker ner mig själv dagligen. Jag vet. Jag vet så att det gör ont. så jag skriver inte av att få er ömkan
men jag vet inte hur jag ska sluta. det är som om jag är beroende. som om jag är knarkare av dåligt självförtroende. Jag kan inte få nog av det.
När jag inte har det behöver jag det, av någon konstig anledning. när jag har det ökar jag bara dosen och detta får mig av någon outgrundlig anledning mig att må bättre men ändå inte. svarta hålet blir bara större och större och dosen ökas sakta men säkert till inget annat än ett stort svart hål är kvar. och nu kan hålet bara mättas av denna enorma dos av självförstörelse som ironiskt nog gör hålet bara större.
Dåligt sjävförtroende är så överskattat.