sorry for this
Jag känner mig sviken, idag känns allt inte allt som det borde.
Jag förstår egentligen inte varför, Jag har ju inte blivit sviken. Men allt känns inte rätt.
Det finns en konstig irritation som bara växer i mig. I vanliga fall skulle jag trycka tillbaka de känslorna långt ner till botten av magen och stänga locket.
Men jag vill inte av någon anledning. Jag har helt enkelt ingen lust.
ursch vad deppig den här bloggen börjar bli men det är så mitt liv känns och det är dom känslorna jag vill skriva om.Det är inte meningen med den bloggen att ja ska skriva om när jag var på fest i fredags eller om hur fin den gråa tröjan som jag köpte i tisdags är. Utan det är bara här jag kan öppna mig utan att jag får dåligt samvete eller att jag känner mig oförstådd.
jag har aldrig bett om att någon ska läsa den här bloggen, det är inte det som är meningen att så många som möjligt ska läsa den utan att jag ska få skriva ner tankar,funderingar och känslor. bara för att det oftast känns lättare att öppna sig här när ingen annan orkar lyssna. Här har åhörarna en chans att välja. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig själv.
Det är inte heller därför den här bloggen finns för att jag ska tycka synd om mig själv även fast det kan låta så stundtals. Men det är just nu jag ensam mot alla. Nä, säger alla då så är det inte alls. men allt visar på det just nu.