I thougt you understood
Idag när jag kom till skolan för ännu en skoldag kändes det plötsligt som att jag skulle sprängas. det kändes som om något skulle gå sönder. eller något har redan gått sönder. Jag kände att jag var tvungen att gå, bara ifrån allt. så jag gick och gick, jag försökte fly från den gnagande känslan i min vänstra sida. Jag hade och har fortfarande ont i hjärtat, eller inte ont men det värker. Det värker något fruktansvärt. Det blev bättre sedan när jag hade gått min promenad och det kändes inte lika sprängfyllt där innanför bröstet längre men den är fortfarande där.
Det är en väldigt underlig känsla, det går som inte att skaka av sig.
Man kan säga att det känns som om någon jagar mig, för det var precis så jag kände när jag gick, som att jag är förföljd och den som förföljer mig inte vill ge upp.
Jag tror jag springer från ensamheten. och ändå är jag ensam, jag är så ensam men jag flyr från den. Det är nästan en panikkänsla jag känner. det är lite otäckt faktiskt.