oh, I can´t close my eyes and make it go away
jag vet när allt ändrades, när jag slutade vara den jag var. det var i november, i slutet av förra året. det var då jag valde en annan väg än den väg som jag alltid valt. hela livet. Jag har just insett att det var då en del av mig försvann. Jag saknar den delen ibland. för den delen var stark nog att stå ensam. den delen klarade av så mycket själv. Nu har en annan del tagit över. rädslan. den står som en stor mur och jag bankar mina knogar blodiga för att försöka rasera muren. Då och då måste jag sluta för att plåstra om såren. dom läker lite. och jag kan än en gång börja försöka komma igenom men på senare tid har såren slutat läka och det slutar inte vara öppna sår. det börjar kännas rätt så mycket .
Det kanske är dags att sluta. kanske lika bra att låta rädslan stå stark. ge upp och låta den vinna. så många andra gör ju det. Jag vet själv många som ger upp och står som förlorare. dom gör ju det så varför ska inte jag kunna göra det. Vi kan ju vara förlorare tillsammans.
L for loser