sunday, bloody, sunday
ser mig själv utanför mig själv ibland.
som att jag ser mig själv från tio meter uppifrån.
Jag vill se en självsäker tjej som är är väldigt stolt att vara Caroline istället ser jag en totalt vilsen tjej med väldigt lite självkänsla eller hon trodde att hon hade mer självkänsla om än inte mkt men hon trodde på det iaf. den försvann.
och ibland när hon vaknar på morgonen så tror hon att den har kommit tillbaka men istället får hon resa sig upp ur sängen ännu en dag letandes efter självkänslan som hon trodde fanns.
När jag ser tjejen som går på gågatan ser jag en tjej som är olycklig och hur hon än gör hittar hon inte tillbaka till lyckan som hon hade för ett halvår sedan. Då trodde hon inte att det var lycka men jag kan garanterat säga att det är mer än nu.
Man ser olyckan i ögonen eller hon försöker gömma det och hon har nog gjort det rätt så bra ett tag men jag tror faktiskt inte att hon kan stänga inne det mycket längre. Jag vill inte heller inte det. För då kommer hon dö. Inte rent kroppsligt men inombords. Hon behöver räddas och det ser man på henne.
Hon vill inte leva som hon lever. Hon vill bort, från allt.
hon trodde att hon alltid vill bo här. i denna lilla trygga stad där alla känner alla men hon har sakta men säkert insett att det tar kål på henne. Nu är allt hon vill att komma bort från det tragiska. de tragiska människor som finns som tror att allt är bra när det inte alls är så.
Snart kommer hon att tyna bort, det ser jag här uppifrån. man ser det så bra här uppifrån.
/ den delen som redan har lämnat henne