totally lost

Jag kanske bara är rädd, rädd att släppa. Jag vill inte känna. Jag försvarar mig och säger att jag ger upp. jag har väl aldrig velat ge upp förut. framtills nu.
Jag har alltid velat göra mitt bästa men någonting har hänt den här sommaren som har fått mig att fundera om det är värt all slit man lägger ner och ärligt talat hade jag bara velat lägga mig ner och somna. Sova länge och djupt och inte tänka på allt jobbigt som finns när man slår upp ögonen. Jag orkar helt enkelt inte mer, ärligt talat vet jag inte hur jag orkade tidigare när jag tänker tillbaka på det. Men jag vill orka igen, jag hatar mig själv för att jag känner den här känslan av uppgivenhet.
jag älskar ju att ha händerna fulla med saker att göra men nu bara vill jag spy. Jag vill bara härifrån, långt härifrån och inte ta med mig något eller någon. Bara låta någon annan oroa sig över allt här hemma. Jag vill släppa alla problem ner i en låda och spika igen och bränna upp den sen.
Jag är vilsen, väldigt vilsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback