Det behöver inte vara perfekt alltid.

livet lever, tiden går så otroligt fort.
men inte jag.

jag vill inte gå och sova för då måste jag vakna imorrn.
enda sättet att ta in allt, ta in alla intryck.
enda sättet att kontrollera verkligheten.
tiden går alldeles för snabbt, alldeles för snabbt för mitt sinne.

ni vet känslan av att se hela världen går i ultrarapid,
se hela världen hinna med alla möjlliga omöjliga och möjliga uppgifter.
medans en själv står still på exakt samma ställe, kanske rört sig något steg men alltid
kommit tillbaka.
alla springer runt en, helt medveten om vad de ska göra.
med beslutsamheten blänkandes i ögonen och modet högt.
inte som du där i mitten som gör sitt allra bästa för att helt enkelt kämpar
för att inte glömma bort att andas.