You finally set free.
Jag trodde verkligen att det skulle kännas bra.
riktigt bra, som det har kännts tidigare. den där varma känslan, den där lyckliga känslan.
jag ville verkligen det
den är inte här, inte längre.
det bara känns tomt, riktigt tomt.
jag hittar den inte fast jag har letat.
jag tycker inte ens att det är roligt längre, inte fasinerande, bara tröttsamt.
och inte ett dugg intressant.
18 år och tycker inte kärleken är intressant längre, det är sorgligt.
finns det verkligen en för alla?
två personer som passar som två pusselbitar hör ihop.
bara för att det är så det ska vara. inga frågor, ingen tvekan.
Utan du bara vet att det är så här det ska vara för att det inte finns något annat.
vändningen kommer när du minst anar det.
det är väl så de säger, dom som är hopplöst kära. sådär kär att det gör ont.
medans de ensamma och bittra nickar och ler falskt och säger: aa klart det är så.
fast egentligen tänker; vad vet du, stackars kära människa?
eller jag vet inte hur det är med er?
men så är det iallafall för mig.