I dont want to follow the line.

"förstår ni hur 9 A visade att det aldrig är för sent. att det aldrig får vara för sent.
Drömmen, hoppet, möjligheterna måste alltid finnas kvar. Då bygger vi ett fantastiskt land.
Då bygger vi individer med själförtroende och kreativitet. Då skapar vi förutsättningarna
för nya entrepenörer och därmed hoppet om en ljus framtid."

detta var slutet av en tidningsartikel jag läste när jag satt på tunnelbanan påväg från kista till stockholm centrum.
det var just den här biten som fastnade i mitt huvud. jag rev ut det här textstycket men tyvärr så fick jag inte med
författaren till artikeln. sedan dess har jag funderat på detta fram och tillbaka.
Jag som snart ska ta studenten känner mig mer vilsen än någonsin förr. den hjälpte mig. den hjälper mig nu och
kommer fortsätta hjälpa mig på min väg mot mina drömmar.
JAg ska rama in den lilla pappersbiten som ligger framför mig. den här lilla pappersbiten betyder något för mig.
Den fick mig att inse att utan drömmar är du ingen.
jag vill bli en individ, en individ på riktigt menar jag. Det tror jag först jag kan bli nu efter studentmössan är påtagen och namn är skrivna på siden. det är då jag ska följa mina egna drömmar.
Dom får precis som denna papperslapp aldrig tappas bort.
aldrig någonsin. för utan drömmar är du ingen. ingen du vill vara iallafall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback