the goldtread that thies the heart together.

det gör ont där på botten och man ligger kvar bara för att det är lättast så. bara för att det gör minst ont då.
Bara för att orka stiga upp. Där nere kan ingen skada dig.
men jag oroar mig inte, snart är jag stark nog att resa på mig. starkare än någonsin förr.
men du, det gör ju inget egentligen att man är lite svag ibland.
för vi finns ju där för varandra. vi lyfter upp varandra när vi ligger hjälplösa på marken.
vi blåser på varandras ajaj ställen och lovar att allt kommer bli bra.
det är bara så det är. så vill jag att det ska vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback