those three words, I never said.
nu är det som vanligt igen, nu är man tillbaka.
När landningsställen träffade marken till Kallax flygplats var det något som dog inom mig.
Något som försvann iallafall.
Ni vet, när man sugs bakåt precis innan man landar. då for luften ur mig.
Då försvann hoppet och kvar blev, vardagen. den ensamma och kalla träffade mig ögonblickligen när planet hittade fast mark. det brukar bli så när man har varit borta från denna stad och fått perspektiv på saker och ting.
Då känns allt ganska ensamt och tomt men det går över. det gör det alltid.
Snart är allt som vanligt igen. varför skulle det inte bli det?
när hoppet är det sista som dör.
Kommentarer
Trackback