Det behöver inte vara perfekt alltid.

Någon gång då och då ser man en underbar själ.
man ser det i hans/hennes ögon, ja i hela kroppen.
man ser något speciellt. något så otroligt sällsynt men så underbart vackert.
Jag blir lugn när jag ser det så otroligt godhjärtade.
Ibland är det bara en glimt, bara en sekund. när det där underbaravisas och ibland är en sekund allt som behövs för att jag ska vara fast.
den personen kan jag bära med mig en hel dag, även fast jag mest troligt aldrig kommer att se denne igen,
så gör det mig inte speciellt mycket.
Det är så otroligt ovanligt nu för tiden att se en själ så ren och så oförstörd.
men det får mig att tro igen, tro på det goda och oförstörda.

det gör mig gott.