Once.

Jag kommer så väl ihåg när jag insåg att verkligheten är hård och kall.
när jag insåg att världen inte alltid kommer att visa sig på sin vackraste sida.
Att det faktiskt finns människor som inte vill en gott.
faktiskt innan så trodde jag gott om alla, eller iallafall inte att dom ville ont.

ibland blir jag rädd, för att jag vill inte att de ögon som  jag mötte en sen juli natt på en efterfest är de enda som kommer att ge mig det jag vill ha, det jag behöver, för av någon outgrundlig anledning kan jag inte släppa taget.
Den känslan kan bara inte vara en dum tio i tre känsla.
fast vad vet jag, det kanske är en sån känsla jag behöver.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback