Det behöver inte vara perfekt alltid.

Tänk att tillit kan vara så fruktansvärt svårt att tro på igen.

När någon missbrukar den, är det nästan omöjligt att tro igen.

Hur lätt det kan gå från att lita på någons varenda ord,

till att inte ens förstå vad dom säger bakom allt svek.

Tänk att misstro kan förändra ens syn på människans godhet så fullständigt.

Jag blir glad när jag ser att det fortfarande finns människor som håller upp dörren åt en gammal.

För det får mig att tro på godhet igen, om än bara lite så räcker det för just den dagen.

Jag blir glad när jag ser en pojkvän bär en flickväns väska när att den är för tung för henne,

För det får mig att komma ihåg hur underbar kärlek är.

Jag blir varm när en vän till mig frågar hur det är med mig idag, bara för att det får mig att komma ihåg vänskap i sin finaste form.

Jag har så lätt för att glömma bort de fina sakerna i verkligheten vi lever i.

Det är för lätt att se allt mörker, allt svek och all ensamhet.

För en verklighet i sin vackraste form.