Note to self.

Påminnelse till mig själv: 
Livet är för kort för att inte vara lycklig minst en gång varje dag.
Det finns för mycket man ändå inte kommer hinna med.
Så många platser man aldrig kommer att se, så många ögon man aldrig kommer fastna i,
Många nog för att glömma bort en del av de vackraste men aldrig nog ändå.
Därför måste man le, man måste skratta.
Det är därför man ska, när man går förbi en lekplats till exempel, ta av sig skorna och gå i sanden.
Bara för att man kan. Det är därför man ska se solnedgången så många sommarkvällar som möjligt för man vet aldrig  när det är ens sista.
De är därför man ska komma ihåg varje glad stund med sina allra finaste vänner, för man vet aldrig vilka man har kvar när man är 40.
Och så många gånger som möjligt ha så kul som möjligt när man är ute och dansar med sådana som man älskar.
Skratta tills du gråter minst en gång i veckan, det är skönt.
Gråt minst en gång i veckan, det behöver du.
Flörta med de vackra ögon som du skulle vilja flörta med men aldrig riktigt vågar. det kanske tar dig till nästa kärlek.
Älska mer. Våga.
Lev så många dagar som möjligt som om de vore de sista dagarna du hade kvar.
Prata med någon främling, lite då och då.
Älska dig själv.
Lär känna nya människor, människor kan förvåna dig.
Tro mer, på livet, på människor och först och främst tro på dig själv.
Håll inte på med meningslösa saker, eller saker som inte gör dig lycklig. Du kommer bli bitter.
Gå inte vilse, eller gå vilse men utvecklas på resan.
Skratta.
Var nyfiken, glöm inte bort det.
Tänk mindre, gör mer.
Älska livet, det är trots allt det mest fantastiska av allt.

she is a star

Vissa dagar känns det som om jag skriker fast ingen lyssnar.
Ingen hör.
Jag har ingen aning om hur man är så jävla lycklig
att man bara måste stanna upp och le för att allt är precis som man vill.
Just nu vill jag bara skrika, inte för att jag tror att ingen hör.
jag vill bara att någon ska säga det.

a hand.

Jag har lätt för att bli kär.
nästan var och varannan dag hittar jag någon eller något som jag blir kär i.
Det kan vara hur han rör sig
hur han ler.
hur han tittar på mig.
Hur han rör handen i håret sådär fint.
hur hans händer ser ut.
Hur hans hand ser ut att passa i min.
Hur han ser ut att förstå mig, precis som jag förstår han.
Kan inte hans hand passa i min?

to be saved.

Allt för ofta hoppas jag att någon ska komma och rädda mig.
Att någon ska få mig att känna mig bättre, starkare och lyckligare.
Att någon ska på något sätt liksom göra mig till det fantastiska jag kan vara.
tills jag inser att det är bara jag själv som kan rädda mig.
Det kan lika gärna vara jag själv som förvandlar mig.
för att hela tiden hoppas på att någon annan ska förändra mig funkar inte.
när att flyga fritt utan krav kan vara det vackraste som finns.

not anymore.

Att hela tiden ha en känsla av att är det här allt?
kan tära så fruktansvärt.
Att hela tiden slå pannan blodig i väggen gör en inte gott.
det gör en hårdhudad och kall men inte gott.
från att vara en flicka med så mycket känslor att inte veta vad man ska göra med allt
till att behöva pressa fram varje liten saltvatten tår ur ögonvrån gör en inte gott.
det förminskar en, så är det i alla fall med mig.
Jag har alltid haft så mycket att ge men livet har liksom kommit i fatt mig.
Om det är såhär det är att vara vuxen så tror jag att jag inte vill längre.
Jag vill kunna vara den absolut bästa jag kan, snälla låt mig.

For A reality tonight.

Tänk att tillit kan vara så fruktansvärt svårt att tro på igen.
När någon missbrukar den, är det nästan omöjligt att tro igen.
Hur lätt det kan gå från att lita på någons varenda ord,
till att inte ens förstå vad dom säger bakom allt svek.
Tänk att misstro kan förändra ens syn på människans godhet så fullständigt.
Jag blir glad när jag ser att det fortfarande finns människor som håller upp dörren åt en gammal.
För det får mig att tro på godhet igen, om än bara lite så räcker det för just den dagen.
Jag blir glad när jag ser en pojkvän bär en flickväns väska när att den är för tung för henne,
För det får mig att komma ihåg hur underbar kärlek är.
Jag blir varm när en vän till mig frågar hur det är med mig idag, bara för att det får mig att komma ihåg vänskap i sin finaste form.
Jag har så lätt för att glömma bort de fina sakerna i verkligheten vi lever i.
Det är för lätt att se allt mörker, allt svek och all ensamhet.
För en verklighet i sin vackraste form.

Change.

Jag har i hela mitt liv varit rädd för förändring.
Alltid sett det som något negativt.
det kan röra vad som helst, mest för att jag känner mig trygg i situationen som är.
eller egentligen behöver jag inte känna mig trygg utan bara det att jag är van.

Nu står jag inför stor förändring, förändringar som gör att jag måste välja.
jag måste bestämma mig. Jag kan inte bestämma mig.
Det finns så mycket som jag skulle kunna åstakomma bara jag kunde bestämma mig.
om jag kunde sätta mig själv i första rummet.
Jag har sådana storslagna planer men allt stannar innanför pannbenet,
för att jag tror inte att jag är värd någon positiv förändring.
om jag ändå förstod att förändring kan vara skillnad på att gå framåt eller stå stilla
Och allt jag borde göra nu är att gå framåt utan att hoppa över några steg.

sometimes.

Ibland blir jag rädd att jag kommer alltid få leta efter det som saknas.


break apart.

allting kan gå itu men ett hjärta kan gå i tusen bitar.

Perfect.

Det handlar inte alltid om hur lycklig man är,
utan hur man är minst olycklig.
Hur man bedövar det olyckliga bäst.
Inte för att bli lycklig utan något annat,
som liksom bedövar känslan av att inte vara behövd,
någonting som tar bort hålet av ensamhet ur mellangärdet.
även om det bara är för en timme, en kväll eller en natt
så tror man att det räcker för att  bedöva den där ihåliga känslan,
men som de flesta vet gör det sällan det, det botar ingenting.
Ändå fortsätter man, i tron om att någon gång kanske det håller i sig.
Det kanske ligger någonting i att hoppet är det sista som lämnar en?
Vi är nog alla mer eller mindre lyckojunkies.
Alltid sökandes-
på jakt efter det perfekta ruset.

days.

en sorgsen dag är ibland bara en sorgsen dag.
även fast jag skrattar och är glad och har en väldigt fin familj är ibland vissa dagar bara sorgsna.
det finns som liksom inte så mycket att göra åt.


word.

ibland finns det så mycket att säga men jag vet inte riktigt hur.
det finns så mycket jag vill förklara, berätta men vissa dagar är det bara stopp.
så idag är det det här som skrivs.


a hello.

ibland undrar jag hur det hade blivit?
om du hade låtit mig se vem du verkligen kunde vara.
vet inte varför men det är något sorgset över det hela.


look at me.

Jag tror inte du kan titta på mig som du gör.
vad väntar du dig?
när jag inte själv vet vad jag väntar av mig.
Titta inte på mig som att du kan ge mig något som jag saknar,
det får mig bara att tänka på hur mycket jag redan missar.
Se inte på mig som att du kan ge mig hela världen,
när jag vet att du bara kommer att krossa den.
Låt mig inte falla när du inte kan plocka upp mig.

Yourself.

jag är väldigt självkritisk
typ alltid.
önskar att jag inte hade så höga krav på mig själv
 för att för det mesta slutar det med att jag lägger korkben på mig själv.
Jag har så höga krav att jag liksom inte nöjer med min prestation.
detta resulterar i att jag ofta inte ens försöker för att jag redan har intalat mig själv att jag inte kan göra det nog bra som jag skulle vilja.
jag skulle vilja att mina höga krav skulle bli till något bra, något som jag kan vara stolt över.
Inte alltid se mina försök som misslyckanden.
För att ofta har jag blivit lite mer jag av försöken.
Jag har utvecklats.
jag önskar att jag någon dag skulle se allt jag gjort som en del av något större,
som blev till något riktigt fint och bra, som jag kan vara nöjd över.


inspire me.

när jag säger att det är faktiskt helt okej att sova ensam, att man vänjer sig
så ljuger jag rätt ordentligt.
När jag säger att jag gillar att sitta ensam hemma en fredagskväll utan en hand att hålla i
är det samma där.
när jag säger att jag trivs med allt precis som det är
vilken jävla lögnhals.

tell me when you hear me falling.

om känslan av att vilja resa iväg skulle försvinna så skulle det vara mycket lättare att flyga.
känslan av att vilja lämna allt och börja om någon annanstans tar över.
vilket gör verkligheten mycket tristare.
Jag vill utvecklas, göra saker som gör mig bättre, inte som drar ner mig.
När allt jag vill är att verkligheten ska vara allt jag vill.


Possibility.

det är konstigt att man inte uppskattar att man är frisk när man väl är frisk.
att en liten ynka förkylning kan få en att uppskatta alla de dagar man är frisk.

tusan vad mycket man tar för givet här i livet,
jag blir oftast påmind om det när jag blir sjuk.
Hur gärna jag vill bli frisk, men det är inte ofta jag stannar upp och tänker på hur bra jag verkligen har det.
För trots allt så har jag ju det helt okej bra. absolut inget att klaga över.
vem kunde ana att en liten förkylning kunde få en att uppskatta ens tillvaro så mycket.

chapter.



" jag vet vad som måste göras ändå sitter jag kvar här i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i"

melissa horn
- vår sista dans

fight.

ibland gör man verkligen allt för att misslyckas.

ibland undrar jag om jag inte vill mitt eget bästa, när jag drar ut på saker och ting.
 jag hoppas att jag vill mitt eget bästa men ibland känns det omedvetet som om jag lägger mig
som att jag inte är värd att vara den bästa jag kan vara...




Tidigare inlägg Nyare inlägg